Tonårsmorsa.
Jag och Frank var ute på gården och tassade omkring i vårat fina konstgräs samtidigt som vi pratade lite med grannen.
Efter ett tag kom det en liten tjej på ca 7år springande, hon ställde massa frågor om Frank, sen kom det. Det snällaste jag någonsin höra.
Tjejen: Är du mamma?
Jag: Ja visst vet du..
Tjejen: Du ser ut som en tonåring.
Jag: (Med glädjetårar) Tack, det var verkligen snällt sagt!
Fatta, jag ser ut som 19, kasnke tilloch med 18, jag säger bara GRATTIS MIG!
Tydligen var jag enligt henne lik hennes syster, och om jag skulle gissa skulle jag tror att hon är runt 16.
Så ja, det är värt att säga igen, GRATTIS MIG!!!
Puss K.
Hihi, tjena tonåringen. Tänkte ge dig lite av mina egna synpunkter om sömnproblemet...
Jag håller med Lotta om att rutiner är viktigt för att få till bra sömn. Kanske är bra om ni har relativt fasta sovtider även på dagarna för Frank. Det har vi, och det viktigaste för att de ska sova bra för natten är att de inte sover efter 16.00 (de lägger sig 19.00 sedan). Men Erik och Isak har en sovstund på 30-60minuter vid elvatiden och sedan en till sovstund vid 14-15 någon gång. De sover natt 19-08, med paus för mat runt halv sju.
Sedan är nog välling/ersättning en stund innan sänggående en bra idé, för att verkligen säkerställa att han är mätt.
Jag undrar hur han somnar nu på kvällen? Är det genom att amma sig till sömns? Genom att ni vaggar honom? Somnar han av sig självt i sin säng?
Som jag har förstått det så kommer bebisar upp i ytlig sömn varannan timma natten igenom, så ifall de inte vet hur man somnar om själv så kommer de vakna varannan timma. Det är därför viktigt att de lär sig somna själva, och inte genom att man måste amma till sömns, vagga till sömns eller genom att stoppa in en napp (visst napp går väl, men då får man nog räkna med att stoppa in den typ 5ggr per natt).
Därför skulle JAG rekommendera att han är vaken ca 30 minuter efter att han har fått sitt sista mål och därefter får somna själv, just för att han inte ska somna av "mat-koma" och kräva mat för att han ska kunna somna om när han vaknar på natten. :)
Sedan så kan jag också tillägga att efter vi slutade att amma så blev nattsömnen ännu bättre (de har iofs sovit bra från början säkert mycket tack vare att vi har varit stenhårda med rutiner från start, hehe)
Nu är det grötdags här. Hoppas att du fick någon idé eller tips, vi kan ju prata mer när vi ses (Nästa fre?!)
Pusspuss
Ja Grattis dig! Ta åt dig. Du är ju skitsnygg!!
Jag och Nillan verkar ju vara överens, så nu har dubbla uppsättningar stöd och tips. Angående maten, så kan det som sagt dröja innan han tycker det är gott och kul. Men prova sötpotatis och brösmjölk. Brukar vara en höjdare!
Du är en grym morsa! Hoppas du får börja sova lite snart.
Puss och kramar!
Nillan, ja fredag bokar vi!!
Tack för alla tips, så skönt att jag har er, haha. ska göra upp ett litet Frank shcema tror jag.
Han somnar absolut inte själv, vi vaggar honom ALLTID, så ska absolut testa att han får somna själv. men har gråter så.. jag bara måste ta upp honom då.. hur gör du? vaggar men att de ligger kvar i sängen?
pusspuss
Då kan det vara problemet... att han inte KAN somna om själv när han vaknar till på natten...
Erik och Isak skriker också ibland, men det där blir bättre ju längre tiden går... Jag har gjort som så att jag har låtit dem skrika 2 minuter ungefär, sedan går jag fram till sängen och lugnar dem genom att prata med dem, buffa i rumpan och klappa dem på ryggen. Jag stannar bara vid sängen tills de lugnar sig (men kanske max 30 sekunder), sedan går jag därifrån igen... Grejen är att du ska inte buffa tills han somnar, utan bara så han lugnar sig och kan komma till ro och somna själv. Jag tar aldrig upp dem (bara om de verkar ha ont eller måste rapa osv, men inte bara för de är arga för att de ska sova :)
Första gångerna behöver ni nog upprepa samma procedur ett bra tag, så det gäller att man inte är alltför känslig med att de gråter. Du får tänka på att du gör honom en tjänst genom att lära honom att komma till ro och känna sig trygg i sin egen säng. Genom att komma till honom varannan minut så känner han sig inte övergiven heller :)
Nu somnar de alltid inom tio minuter. Skrikandet blir bättre.
Det finns väl andra sätt att lära dem somna själva, men denna har jag kört på. Typ 5minuters-metoden fast med kortare intervall.. (Jag pallar inte att låta dem skrika i fem minuter). Bestäm er för en metod som passar er och kör bara. Man ska inte hålla på o experimentera med för många olika metoder tror jag, då blir nog bebisen förvirrad med och undrar vad som händer...
Lycka till :)
Pusspuss
Jag försökte igår kväll. allt gick enligt planen, han tog tom nappen där ett tag. men efter ca 5 min var han inte en glad kille som låg i sängen längre.. KAOS, han skrek skrek skrek. verkligen gallskrek i minst 5 minuter, då tog jag upp honom och ammade honom tillsömns vilket gick på ca 30 sekunder.
Fan, hur ska jag göra, han vägrade ju att lugna sig vad jag än gjorde!!
vi ser fram mot fredag :) pusspuss
Alltså vilken kooopia han är av dej!! Kul! :D
Alltså det är jäkligt knepigt det där. Jag tror allt hänger på vad man har gjort från början och hur barnet är som person. Alltså för det första så sov Elliot med mig i min säng tills han var typ fem månader. Men jag hade ju inte så mycket behov av vuxenplats där innan dess ... ;-)
Sen sov han bra i sin egen säng när jag slutade amma. Typ en vecka. Men jag satt alltid bredvid honom tills han somnade. Han började vakna på nätterna igen när han tappade nappen. Det var rätt ofta. Då satte vi på nappbandet på pyamsen. När han lärde sig stoppa i nappen själv började han äntligen sova bra, hela nätter. Men han drömmer mycket och det händer ibland att han vaknar till och gnäller lite. Då har jag gått in till honom och bara lagt ner honom igen. Sagt "Mamma är här". Allt beror ju på hur mycket man orkar också. Jag har inte kört någon strikt medtod. Har han visat att han vill komma till min säng har han fått det. Jag tänker att ingen sextonåring vill ändå ligga i mammas säng ju. Men som sagt: Orkar man inte själv måste man ju ändra något.
Först nu har jag börjat lämna honom att somna själv. Och det går bra. Jag sitter bredved honom medan han dricker sin välling och varvar ner. Sen går jag ut. Då är han arg typ tre minuter. Sen leker han och grejar lite i sin säng och somnar efter ett tag. Han vill gärna höra min röst, eller hur jag plockar och stökar. Lite musik funkar också, så dörren på glänt. Man kanske får hitta just den metoden som funkar för en själv.
Amma till sömns är ju inte ultimat efter 6 mån. Och sitta och vagga eller gunga är ju inte heller så toppen. Men jag tror att du måste hitta en rutin som säger Frank att nu är det natt, nu ska vi sova. Gör likadant varje kväll. Kan vara precis vad som helst. Ligga ner i egen säng och dricka välling, läsa bok, sjunga en viss sång eller spela speldosa ett tag. Titta på en speciell bild eller bada och ta på pyamsen. Något som han kan känna igen och koppla ihop med läggdags. Sen tror jag det är bra att upprepa ordet "sova". Det började jag göra när Elliot (tidigt) började krångla och böka. Jag lade honom bestämt till rätta (typ tusen ggr) och sa "Nu ska vi SOVA". Om och om igen. Vilket innebär att han tidigt fattade konceptet. Om du tycker det är hemskt hemskt jobbigt att gå ut ur rummet så prova att sitta eller ligga bredvid hans säng. Och håll bara handen på hans rygg eller rumpa. Så han vet att du är där. Testa och se om han blir lugn av det. Oavsett är det viktigt att han somnar i sin egen säng. För om han vaknar på natten sen så vet han att han är där han somnade och är trygg. Man ska undvka att han somnar på ett ställe och flytta honom sedan han somnat.
Svårt och jobbigt. Jag vet. Hoppas ni hittar något som passar. Och vad man än provar (olika metoder, sluta amma, somna själv) så får man räkna med ett helvete första tre kvällarna/nätterna. Sen ger det sig.
Puss och kram!
