Midget's Life

Klockan 14.02 blev vi inskrivna på SÖS förlossningsavdelning, vi fick deras lyxrum efter ha väntat i ca 20 minuter. Rummet hade egen toa, dusch ja allt man kunde önska sig.
Jag fick en fin fin skjorta i Small att ta på mig, det roliga är att Small är 90-100kg, haha. Perfekt storlek för mig alltså.

De satta fast elektroder på magen igen och gjorde en ny CTG-kurva. Våra Barnmorskor kom in och presenterade sig. De var supersöta en BM och en BM student.

Efter jag legat med CTG't ett tag kom de in och kollade så allt var fint, det visade sig att Midgets hjärtfrekvenskurva var lite svajig men det var inget jag skulle oroa mig för. Men för säkerehetsskull satte de en elektrod på Midgets huvud för att få en bättre avläsning. När denna var satt var kl ca 15 och jag lyckades tjata till mig lustgasen.

Ungefär vid samma tid satte de en infart i min hand utifall något skulle hända. Jag har hela livet haft problem med svimmningar i samband med provtagning och liknande så detta var inte kul. Jag hade skrivit i min journal innan förlossningen att jag helst ville slippa det, men när jag väl låg där känndes de rätt att sätta i den.

Mellan kl 15-17 testade vi massa olika ställningar, jag satt på en pilatesboll, låg på sidan, stod på knä, ja jag minns knappt alla ställningar. Hade sjuka värkar vid denna tid så det var inte lätt att flytta runt i olika possitioner. Mina Bm peppade mig hela tiden och sa att jag var grym på att andas och mycket smärttålig.
När allt var som hemskast kommer jag ihåg att jag frågade barnmorskorna när de slutade för dagen, de svarade 20.00. Så vi kom överens om att vi skulle föda fram Midget innan de skulle hem.

Barnmorskorna gjorde undersökningar med jämna mellanrum för att kolla hur mycket jag öppnat mig. Eftersom det var en BM student med gjordes alla undersökningar två gånger, Inte skönt!  Vid kl 17.30 hade jag öppnat mig 7-8cm, men Midgets huvud låg inte tillräckligt långt bak vid bäcknet så jag var tvungen att krysta sammtidigt som hon tryckte livmoderstappen nedåt, ONT gjorde de vill jag lova.

Midgets Hjärtfrekvens ville inte bli stabil så läkaren beslutade att ta ett blodprov från hans huvud för att se att han mådde bra. Tror provet kallas laktat eller nått liknande. Det kom två personer till in på rummet när provet skulle tas, P' blev som vanligt utkastad av mig.
Vid första undersökningen sa jag åt honom att jag inte ville ha sällskap i rummet när undersökningarna gjordes. Så han var så duktig att springa ut när de kom folk för undersökning. Han spenderade antgligen mer tid utanför vårat rum än där inne med mig.
Provet visade iaf att Midget mådde fin fint så det var bara att fortsätta kämpa.


Flodhästen försöker överleva, haha.


När klockan började närma sig 18.30, hade jag öppnat mig 9cm, och det var dags att ta ett nytt blodprov från Midget. Blodprovet visade denna gång ett förhöjt värde men inget alarmerande. Efter denna undersökning beslutar läkaren att sätta ett värkstimulerande dropp så jag ska öppna mig sista cm och börja krysta.
Midgets hjärtfrekvens blev mer ostadigt av detta dropp så det togs bort efter ca 20 min. Vid det här laget reagerar han även på min lustgas som tas bort helt och jag blev nu tvungen att endast andas själv.

När klockan började närma sig 20 och mina barnmorskor skulle avsluta sitt arbetspass, började Midget bli otålig. Ett nytt prov togs som var mycket förhöjt. Läkaren beslutar snabbt att NU, ska han ut! Mina Bm's lovade mig att stanna tills han var ute. Mina smycken plockades av, en kateter sattes och jag blev snabbt iväg rullad till operationssalen. Läkaren som hört mig be P lämna rummet massa gånger frågade mig om han får vara med under kejsarsnittet, såklart fick han de!


Heting, han hade även en matchande mössa fick dock ingen bild av den.

Inne på operationssalen kunde jag inte längre höra Midgets hjärtljud för den inte längre är kopplad till min "högtalere" vilket inte känns så bra.
N. som födde twinsen med kejsarsnitt sa till mig när vi var och hälsade på dem att om jag skulle behöva kejsarsnitt skulle jag inte oroa mig för att de var så skickliga. När hon berättade detta tänkte jag att jag ALDRIG skulle behöva gå igenom samma sak.
Men nu låg jag där, klar för operation med dessa ord ekande i mitt huvud. Om hon inte hade berättat om hennes kejsarsnitt hade jag nog varit livrädd, jag tror hennes ord hjälpte mig mycket! 

Alla 11 personerna inne i operationssalen presenterade sig och mina barnmorskor var fortfarande kvar, innan de började operera sa hon att de skulle gå hem efter operationen och komma och hälsa på mig under morgondagen.

De började med att lägga ryggmärgsbedövning och efter nån minut kunnde jag inte känna något. En minut senare hör jag ett skrik sen tyst sen skrik, Midget var ute!
 Det första jag sa var;"P lämna honom inte!" Jag har sett för mycket såpopror där de byter barn vid födseln så här ska han minsann inte lämnas själv.
P och Midget gick iväg med barnläkaren för att torkas av och undersökas. Själv höll jag på att bli ihopsydd, Läkaren berättade att hon höll på att sy men de visste jag redan för jag hade som en liten spegel i lampan jag kunde tjuvkolla i. När jag sa de kom alla och kollade om de verkligen fanns en sån, haha.



Efter några minuter kom P ut med Midget i armarna och la han på mitt bröst.
Helt sjuk känsla, han var så fin!


När jag var ihoppsydd och klar skulle de lägga över mig i en annan säng och köra mig till uppvaket. Helt sjukt att se sina ben flyttas utan att känna nått, jag var tvungen att titta åt ett annat håll när de lyfte för att inte må illa.

P och Midget gick in och undersöktes vidare medan jag rullades iväg till uppvakt där jag fick ligga i 2 timmar innan känseln kom tillbaka.
Efter drygt en timma kom P och Midget ner till mig, och han fick ligga på mitt bröst.



Det var så mörkt på uppvaket så bilden blev inte så bra, men man kan se en utslagen mamma iaf.

När jag kunde röra på mina ben ordentliget igen fick vi åka tillbaka till förlossningen där jag fick morfin för smärtan i magen. Efter ca 4 timmar blir vi förflyttade till södra BB's familje hotell.


Puss K.