Södra BB.

Direkt när vi kom till södra BB fick vi hjälp av en super snäll BM, först gav hon mig lite mera morfin, Tackar tackar!
Sen var de dags att börja amma, efter som jag gjort snitt sa hon att de skulle ta lite längre tid att få igång det hela.
Frank hade inga problem att få tag på tutten men han gav upp snabbt när de inte kom något. Max två sug sen vilade han, så var de nästan hela tiden till söndagen då vi åkte hem.


Vårat rum med en sovande pappa.


Franks första skötbord.

Barnmorskan var inne hos oss massa den natten, eller snarare morgonen, vi kom nog inte dit förän vid 4 snåret. Jag fick massa hjälp med ammningen och smärtlindring. Frank sov i min famn hela tiden, så mysigt.

Nästa morgon kom det en ny BM, hon var inte lika snäll som den vi haft på natten. Hon sa nått till mig om ammningen på morgonen när hon kom som jag blev sjukt irriterad på. Denna irritation gick senare över i gråt, fattar inte varför men tårarna bara kom.

Jag bad om att få duscha vid lunch, mitt hår var så äckligt och jag har nog aldrig varit så svettig i hela mitt liv. En BM student hjälpte mig i badkaret, tror aldrig jag uppskattat en dusch så mycket.
Sen tog hon av plåstret jag hade på såret så bara tejpen och stygnen satt kvar.

 
Gör bilden liten för känsliga läsare ;)

Det gjorde sjukt ont att vara upp och gå, men jag kämpade på med N's ord i huvudet. Det stramade så sjukt mycket att jag trodde såret gått upp hela tiden.

Våra BM's från förlossningen kom på besök på eftermiddagen, när de såg mig vara uppe och gå blev de helt förvånade. Tyckte jag var en riktig kämpe som hunnit med två förlossningar och redan var uppe och gick.
Tvingade P ta kort på dem, hon som håller i Frank var hon som var studenten.



Vi fick även besök av P's föräldrar på lördagen, de kom förbi i nån timma och spanade in Frank.


Frank för första gången i kläder sen han kom till världen. Det var inte lätt för mig att få på honom allt ska jag säga. En liten sprattelgubbe är han allt! Kläderna är lite stora trots att de är stl 50, trodde de skulle vara för små när jag köpte dem. Men han var ju så liten så nu har han nått att växa i.


Resten av tiden vi stannade innehöll dagarna mest att pumpa mjölk och försöka förstå sig på lillen.

Innan vi åkte hem blev han undersökt av en barnläkare och höseltest gjordes. Allt såg fint ut, han hade dock gått ner lite i vikt till 2905g, men vi vägde han ca 12 timmar senare och då hade han börjat gått upp lite och vägde 2930g.


Puss K.

Kommentarer
Postat av: nillan

Oj, har du stygn på utsidan! Mig sydde de inifrån (hur det nu går till...) Sjukt att de gör olika? Har du fått plocka bort stygnen då eller lossnar de av sig självt?



Den där gula pumpen alltså, haha! Jag spyr nästan när jag ser den ;-) Visserligen är jag lite bättre kompis med pumpen nu, men de första dagarna på SÖS tycker jag att det var vidrigt att pumpa!



Pusspuss

2010-03-12 @ 14:41:27
Postat av: K.

Yepp på utsidan sitter de, eler jag tror de iaf, ser ju ut så. hade du ingen tejp där heller? jag ska spana in ditt ärr på dejten ;)

Kanske inte sydde inifrån för att de inte var planerat utan akut? ähh ja vet i fan.. haha



Ja pumpen fy fan, drog upp den till max jämt fy va den sög, haha. Men nu finns de ju mjök iaf. så den hade ju effekt.



pusspuss

2010-03-12 @ 15:16:32
Postat av: Lotta

STORT GRATTIS!

Vad duktig du är, en riktig krigare.



Jag har kollat in bloggen redan förra veckan men inte ens haft tid att kommentera och gratta. Vad fin han är, er Frank. Och coolt namn!



Hehe, vännen. ALLA grinar tredje dygnet. Det är babybluesen som kommer i samband med att mjölken rinner till. Jag lipade precis hela dagen. Det vet de om så hon blev nog inte så förvånad. Men det är överjävligt när de ska vara taskiga ang amningen.



Sköt om er och ha det så mysigt hela familjen!



Kramar

2010-03-12 @ 19:53:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0